Jag har inte anmält till Delsbo utan till Edsbyn.... Jag som kollat upp hur långt det var till och med *S* Det är makalöst vilken koll man har.

Edsbyn och Ockelbo är inte långt så håller tummar och tår...

Min mobil är trasig också, råkade tappa den i golvet.. det är tråkigt..Men jag får vara med i Östhammar så vad är en trasig mobil....(?)

Lite bilder från kvällen på klubben

Idag blev jag vansinnigt glad, jag kom med i Östhammar den 13 september. Kan man bli annat än hysteriskt glad. Jag har fortfarande inte fått svar från Delsbo och Ockelbo men jag har en chans.

Livet känns mycket lättare nu när jag vet att jag har en chans, samtidigt som jag givetvis blev supernervös, prestantionsångest när alla nervtrådar samlas i magen och förväntningarna stiger en över huvudet.

Men jag kom med, kan man bli så glad att man känner tårarna bränna bakom ögonlocken för ett ja, du kom med.........?

Jag hade planerat spåra på mogonen idag men känner att den där j-a förkylningen är vaggande så det får bli imorgon bitti.

Motivationen kom tillbaka i ett enda slag nu, just nu i skrivandes stund känner jag till och med lite av hopp.

Jag vet att framförgående är ett moment som går det så går det, annars ska det fan funka om inte hon får ett frispel som sista träningen men nej det ska funka.

Min plan är att åka tidigt på morgonen, Assi får givetvis ingen mat innan, hon kommer att få ytterst lite även på kvällen.

Maten har jag med mig i bilen förståss i flera små byttor.

Först blir det lottning, jag kommer att få en bra siffra....Den tänker jag inte berätta.. ;)

Vi åker nog ut på spåren först, när jag släpper på ser jag Assi tar spåret perfekt och vi drar iväg. Jag känner att wow vi är ett team och det kommer att gå superbra... Efter ca 16 min är vi runt eftersom hon är spårnoga.

Spåret är klart...

 Tillbaka till klubbstugan, platsliggning, det är lugnt . Assi är trygg hund hon ligger alltid.

Budföring inga problem skenar iväg vid mitt första marsch fram till mottagaren och åter sitter hon vid min sida....

Nu är lydnaden kvar.....

Jag känner redan vid linförigheten att hon är med mig, vi kör.....

Hela programmet genom har vi superkontakt och roligt när hoppet kommer som är hennes paradnummer så kör hon järnet ett sådant hopp har ett setts på denna plan sen den anlades....

Bilen och maten , vi är klar och har uppflyttningen i en liten ask.

Visst är det en dröm så god som någon och präntar jag in den så kan den bli verklighet.

Hörs