Men jag ska försöka iallafall. Den karln hade sina poänger må jag säga. Det har varit mycket ett tag nu .

Jag är lite sen med uppdateringarna mellan varven men den som väntar på något .........

Och stress är ju aldrig bra säger de lärda och då lär jag köpa det oavsett om jag vill eller inte.

Det är inte bara jag som haft lite mycket nu , Bobban har haft fullt skubb med alla tjejerna och han blev märkbart mer påverkad än förra gången så en sen pubertet är han nog kommen i enligt beskrivaren . Han fick även flytta hemifrån när det var som värst.

Nu var det dags för MH för grabben iallafall, jag kände redan när jag tagit ur ynglingen ur bilen att jag borde låtit honom stanna kvar men han är ju så okomplicerat väsen så men han var annorlunda .... Tyvärr så visade sig att jag ska lita på min magkänsla.

Han accepterar kontakt, drar sig inte undan . Följer med testledaren men engagerar sig inte. På tillbakavägentill mig händer det något som gör att Bobban tycker inte alls att det är ok. Så hon vill inte hantera honom. Bobban är ju en livlig kille där grejer händer snabbt och mycket. Det finns ingen aggression i honom överhuvudtaget.

När testledaren tar fram trasan då leker han med henne, han springer båda gångerna på harbanan nosar på föremålet konstaterar att den redan var död.

Aktiviteten blir en tvåa , han är lugn . Inga konstigheter alls .

Avståndsleken där visar han intresse för figuren, visar inga hotbeteenden, går fram när figuranten är aktiv på linjen. Han leker inte med figuranten , han är dit och tar trasan sen är det Bobbans men visar intresse och är aktiv med figuranten när figgen är aktiv.

Overallen där ligger hans livlighet honom i fatet eftersom då drar han mer än fem meter . Och hamnar på trea i både kvarstående intresse och rädsla.

Skramlet där hände det inget, gör en liten undanmanöver . Inget kvarstående .

Jag valde att bryta honom eftersom denna dag var det inte min Bobban och heller inte Gunillas Bobban . Hon skyllde på mig , det var mina nerver som avspeglades. Jag blir stressad när det är något jag inte kan påverka så mycket som jag vill. Beskrivaren blev nog fundersam varför jag valde detta men eftersom rätt ska vara rätt och det kändes tokigt så då fick det bli så.

Elda knallar ut frimodigt och tar kontakt själv, accepterar att testledaren går iväg med henne, hon engagerar sig inte utan går snällt brevid och accepterar hantering. I leken startar hon långsamt men blir aktiv och leker. I dragkampen flyger fan i henne och trasan blev hennes , jippi !

Haren förföljer hon två gånger och griper andra gången .

aktivitet blir en trea .

Leken i slutet där man tittar om den leker med samma intensitet som i början är bättre , Elda leker intensivare och hamnar på en fyra

Skottfast är hon .

Jag är nöjd med hennes beskrivning.

Dezz gjorde också sin beskrivning och jag är även nöjd med henne, hon hade också som Elda högre intensitet när hon leker på slutet. Eftersom jag har henne hemma så känner jag henne på ett annat sätt och jag må säga att Dezzan överraskade mig glatt. Hon tillhör inte den livliga typen utan tar det mesta med ro men den dagen var hon på den busiga sidan . Etta på skott, hon struntade totalt i skott.

Jag fäster inte så stor vikt i dessa beskrivningar och tester, det är en timme i hundens liv. Den timmen är beroende av både testledare, beskrivare och figuranter och är det någon som faller ur där på ett eller annat sätt då blir resultatet annorlunda.

Jag blir alltid misstänksam när testledare eller figuranter säger, jag är inte rädd. Vem försöker man övertyga då? Jag har varit med alldeles för länge för att ha tilltro till detta därför vill jag vara med på så många test som möjligt för att se det jag ser. Nu låter det kanske som jag är mot allt detta och så är det absolut inte . Mentalbeskrivningen är en viktig del bland annat för jag kan se om det finns en röd tråd i en kull. Vi vet ju alla att aggression och rädsla är för det mesta kopplade till varandra på ett eller annat sätt och en hund är enkel så situationer där hunden är aggressiv utan att rädsla är inblandad har åtminstone jag svårt att se.

Vi har gästat Vidablick café några gånger, Blaisan , Harry & Berra huserar där tillsammans med matte Kerstin denna sommar . Jag tröttnar aldrig på den vackra utsikt som detta ställe äras med.

Vi i Mellansvenska har haft utställning , både officiell rasspecial för våra älskade Hoffar och inofficiell för andra raser. Vi böt ställe i år från Avesta till Rättvik och Nedansiljans Brukshundklubb . Vi fick mycket beröm för arrangemanget vilket är alltid kul. Vi är ett gäng som kompletterar varandra bra, då blir det lätt att jobba .

Finaste veteranerna Sally och Erozz blev Bästa veteran och BIM veteran. Sally vann och fick CK på sin första utställning. Det är häftigt, hon är fin goSally.

Bobban och Elda fick nöja sig med Exellent men inget CK . Så kan det vara mellan varven.

Marias Blaze vann Bästa Tikkklassen och slutade som Bäst I Motsatt kön , det var roligt. Nu har hon blivit placerad BIS & BIM på två rasspecialer där hon ställts ut.

Hennes dotter Tåfflan blev tredje Bästa tik. Det var en bra dag för oss.

Maria stannade ett par dagar så vi hann med Fårhuscafé i Dala-Järna och vi träffade även Gunilla och Elda en vända till.

Några av klubbkompisarna på min klubb , Gagnef-Floda brukshundklubb. Vilka mysiga kväller det är nu.

Det är så härligt att ta kameran med och verkligen föreviga motiv som just är i detta nu . Världen är fantastisk, både på gott och ont.

Natti natti goa läsare , det får bli kväller .

NU STÅR DET INTE PÅ FÖRRÄN DET ÄR LÄGERDAGS SÅ NI SOM INTE ANMÄLT ER GÖR DET SNABBT SOM ÖGAT!

Kramar till er allihopans