Hovawartklubbens höstläger känns numer som det är en tradition att fara till, att träffa goa fyrfota och tvåbenta boostar mig enormt och vilken motivation jag får att träna hund när jag blir peppad av någon med en enorm hundkänsla som Erik Wiklund från Hudiksvall som blev min grupps instruktör i år.

Vi räknade ihop att det var 8 kennlar från Sverige representerade på lägret i år det är härligt med lite spridning och det känns bra att det inte finns någon kennel som sticker ut. Själv hade jag Dezz med mig som är från slovakien så hon tillhör inte den svenska populationen från start. Lägrets yngsta förmåga var Anziehend's Celma som i dagligt tal kallas Akka, hon snappar det nya fort och hängde med båda dagarna trots sin ringa ålder blott 9 månader.

Det finns mycket lek i den tjejen så belöning med lek är för henne avsevärt bättre än godis, en härlig hund och en kanonduktig förare har hon i Elin. Det kommer att bli kalasbra, härligt att Elin hade möjlighet att fara på lägret, det är ju en bit att åka. Jag får vara stolt över våra "valpar" och valpköpare, det ger jag mig själv mandat till. Jag är glad över att alla dessa har valt just en valp från vår uppfödning att dela livet med.

Dezz skötte sig bra och jag har fått riktigt kläm på detta med linförigheten och fria följet nu. Dezz är en hund med kapacitet som verkligen gillar att träna, hon packar inte ihop och går hem om det tar emot men hon pyser inte ut energi ur öronen heller utan är en sjuhelvetesbra hund i mina ögon. Vi tränade hoppet , även lite apportering halkade med. En fantastisk människa den där Erik.

En härlig grupp hamnade jag i , även om den andra gruppen är också dömysiga så det har inte spelat någon roll i vilken på det viset.

Mycket hundprat är det, ja det är väl bara sånt och så ska det vara på våra härliga läger. Även om jag lärt känna en hel del som jag trivs att träffa mer än en helg på året.  Håller tummar för jag har möjlighet att fara till lägret i Halen i vår.

Det är roligt att titta på alla andra också och se vad avelsdjuren har gett, hur lekiga är våra hundar och hur är det med koncentrationen.

Jag har sagt det förut och säger det igen, vi måste ta våra Hovawart på allvar och se den som den brukshund den är. Vara stolt över att få dela livet med en go, arbetsbar Hovawart är mitt motto

Svenska Hovawartklubbens läger på Tånga är ett välordnat, supertrevligt där deltagare och arrangörer bjuder på sig själva så många skratt får man vara beredd på. Jag får niga och bocka till Pia, Tina & Karin som donar med alltihopa.

Längtar redan till nästa år för då jäää......Lite foton från lägret får jag bjuda på och tack till alla som var med och gjorde helgen till en av årets bästa, passa på att kolla Karin Haglunds tröja , jag har en likadan, vi köpte även vår första Hovawart från samma kull hos  den bortgångne Margaretha Damfeldt på Hoffen-Hills kennel.

Fortsatt trevlig måndagkväll önskar jag er alla, det är helt ok att kommentera