Jag älskar min ras Hovawart så in i bängen så det finns inte, jag valde den för över tjugo år sedan av många anledningar.

Några av de jag kom ihåg var följande:

• Ingen jakthund
• Verkade vara en hund jag kunde ha med mig i skogen när jag red, utan att dra iväg på egen hand.
• Vacker
• Verkade i mina ögon vara en lätt hund att ha göra med.
• Såg ut som en hund
• Verkade även vara en frisk hund

Jag hade haft hundar förut min första fick jag av min faster tillsammans med farmor när jag var sju, en blandning mellan Drever och Gråhund. Nutte hette han och var en jakthund utav guds nåde visade det sig. Han jagade både tillsammans med folk, med sin kompis (kom inte ihåg namnet på den andra hunden, även denne en blandning mellan en Smålandsstövare Tumba hette pappan och en annan blandning Rita hette mamman)

Jag har haft Afghanhund som också är en underbar hundras men lite mer ostyrig än Hovawart kan jag tycka. Jag har haft omplaceringshundar, hund har jag haft i hela mitt liv som sällskap.

När jag började titta på Hovawart och ringa runt så fick jag alla möjliga och omöjliga svar på vad en Hovawart är för typ av hund och det var säkert så att alla hade sin tanke och den var nog rätt för vi alla ser olika på saker och ting.

I min värld så är det fortfarande så att vi har olika tankar eller kanske är det så att vi har någonstans samma tanke men ger uttryck för den på olika sätt, jag vet inte. Nä så är det nog inte eftersom å ena sidan undras det om vart våra SM förare är å andra sidan så kanske det nöjs med ett bra aktivt liv.

Vi mäter MH, vi mäter MT, vi kollar hälsa och vi önskar våra Hovawart ska även se ut som Hovawart ändå fast vi har alla dessa "instrument" så verkar det som om någonstans vi tänker fel när det gäller SM hundar. De har inte de egenskaper som fodras trots våra idoga mätningar. Det är andra raser som står på SM pallen och även på vägen dit så är det andra raser vi ser. Ett fåtal bruksraser som schäfer, malle till exempel. Vi har andra raser som inte tillhör SBKs avelsansvar som är ute och gör bättre ifrån sig. I detta nu tänker jag bara Svenskbrukset och IPO.

Vi har valptester också som jag skrev om förra gången om jag inte minns fel, inte ens den nycken verkar vara något att fästa sina planer vid. Jag vet inte vilken gång i ordningen som den idéen föds på nytt med samma resultat som de föregående.

Kan det vara så att vi måste kolla utanför boxen (ännu ett uttryck som jag inte är förtjust i ) ? Kan det vara så att vi bör lyssna på de som lyckats att få en del elithundar i andra raser, vad ser de till för egenskaper i sitt avelsarbete.

Det finns ju de som tror och det måste jag vara tydlig med att tror eftersom det inte finns någonstans påvisat att det är så till 100 % att man kan utifrån protokoll välja avelsdjur och det blir ett visst utslag på valparna, jag kan få en fingervisning hur det ser ut med rädslor, det sociala och leken men att hissa och säga att vi hittat knappen är inte med sanning överensstämmande alls, det är 45 minuter av hundens liv ungefär och med olika figuranter, beskrivare och testledare, väder och vind så kan vi inte alls säga med övertygelse hur det förhåller sig. Vi kan få en hint hur det är och det är bra nog, vi ska fortsätta testa givetvis men vi måste komma ihåg att det är ett "genspel" vi håller på med.

Det finns ingen mig veterligen som kan påvisa att det är plättlätt.

Att en kull Hovawartvalpar kallas en påse gott och blandat tycker jag inte alls är konstigt, det handlar tror jag om familjebilden och att ta hänsyn till den och inte den enskilda individen bara. Desto bredare vi ser till familjebilden och dess egenskaper, eftersom det kanske finns egenskaper där som är särskilt "kända" , där har vi MH/MT som  en hjälp att se om det finns vissa egenskaper "bunda" till familjebilden , är övervägande hundar i kullen skotträdda så finns det stor chans att om jag använder någon av dessa som inte är skotträdd så får jag in skotträdsla i min planerade kull men det är ju inte säkert utan det kan säkert hoppa över någon generation för att komma igen.

Nu tänker säkert en del som läser, importerade hundar .Hur gör vi med familjebilden där?  Jag förutsätter att när man tar in en hund från ett annat land så känner man till linjerna och har träffat många hundar i släkten. Men det är ju så att vi måste ta in hundar eller para utomlands så inte allt blir besläktat och vi får problem att hitta hundar som inte är släkt med varandra och det blir som med folk i småbyarna som det blev allehanda konstigheter med för de var för nära släkt. Det är ju givetvis meningen med att när man tar in något så har man en plan att förvalta och att fortsätta med avel på den hunden så det visar sig hur den familjebilden ser ut rätt snart.

Vi spår och gud rår är ett bra talesätt tycker jag. Nu är våren här på riktigt och då är det mycket skog. Bobban mår bra som synes, han har en massa goa polare.

Vi var och spårade och Carinas man gick ett långt spår till oss, så konkurrens stod mellan mamma och dotter. Det är spännande att se hur de små utvecklas.

Vi har haft besök av Cody och Tess, han har utvecklats en himla massa måste jag säga sen sist vi sågs både fysiskt och mentalt. Cody var lite överviktig innan men nu jäklar så hade han energi så det bara sprutade ur öronen. Det var så härligt att se. Han hade ett bra grepp nu och ett bra tillkämpande så det var en fröjd. Han har haft en långdragen kennelhosta men nu när han får än bättre kondition så blir det kalasbra. Han gillade verkligen att hitta apporterna i spåret, Tess får jobba på att byta grejer snabbt med honom annars är pinnarna snart ett minne blott. Tendenserna fanns att knäcka dem och hittar han tekniken så. Att belöna med lek är grejer för den mannen. En härlig hund och förare.

Carina och Chic kämpar på med sin utbildning till tjänstehund och det kommer att gå galant. Hon hittade spåret direkt och ville på, hon är duktig på att spåra Chic.

Det är en bra hund Chic, påminner mycket om sin mamma.

Kände att jag tappade tråden mitt i alltihop, jag får ta upp den lite senare kanske, något onyanserat inlägg men vad gör det, det är bara att fråga på om något är oklart. Min fråga kommer att bli obesvarad länge och det kanske är så att den är fel ställd eller att den kanske inte ens ska ställas. Ska vi kolla utanför boxen och se vad de andra som står högst på pallen på bruks SM gör med risk att förändra vår älskade Hovawart eller ska vi nöja oss med en balanserad hund som inte drar för höga växlar i det som sker, går det att förena stor arbetskapacitet med ett vanligt liv där hundträning prioriteras inte högst utan att det blir ogörligt?

Nu ska jag fira Älskade Dezz som fyller 5 år idag och sända varma tankar till hennes syster som också fyller fem men har en hel del valpisar i magen så nu blir det spännande när Anziehend's D-kull kommer runt 1 maj så det blir väl ett gäng demonstranter   

Önskar er en härlig dag och sol blir det

Kramar