Och vilken sommar vi har , det får duga. Hösten är min årstid så jag väntar väl in den. Det är som en efterrätt, det bästa spar man till sist. September  och oktober förutom vid älgjakten är så härligt att vara i skogen, åka ut tidigt och lägga spår när det finns luft att andas. Just nu längtar jag tills jag får plocka fram Kicksparken och dra en repa upp till Åsen.

Det enda som hänt sen förra inlägget är väl att vi tränar på och Dezz tar sig det är väl avlämnande av apporten hon slarvar med men det ska vi väl få ordning på.

Jag, Maria, Gunilla, Mikaela, Jenny och Eva pressade in oss i Marias stora bil med Nimbus och Justin och for på vår sedvanliga utflykt till Tervakoski, Justin hade gjort illa sig vid badet så han haltade men fick ett VG. Nimbus fick Exellent och slutade som nummer 6 av 23 juniorer. Det är bra med tanke på den konkurrens som är och att pojkarna blott är 10 månader gamla.  Jag bjuder på lite osorterade foton från resan dit och hem och mittimellan

När jag kom hem så drog jag och Micke till barnbarn, Viggo hade kalas

Lite bilder från dagarna innan Tervakoski, Zickan lämnade vi av hos sin matte innan vi for. Vilken hund, en helt underbar kille . Han blev så glad när han kom hem och fick se matte och sin bädd . Han var nog trött efter Timas vilda galna upptåg.

Natti natti

Mäkta förvånad blev jag när jag upptäckte att inte ALLA foton var med , här tror jag de saknade kommer

Dessa tror jag var de saknade , jösses va jobbigt det blev nurå men det finns en hel del bilder i inlägget nedan . Vilken röra när inte alla bilder kom in i det första.

Jag hade även en notering angående tomma tunnar skramlar mest. Jag tror att en del refererar till helt andra när de pratar hund det levs inte som det lärs och det kan jag bli mäkta förvånad över. Jag blir förvånad över när det pratas om rena teorier som inte praktiseras... Tur nog så behöver jag inte ha sånt i min närhet utan bara folk som jag trivs med och det känns befriande men de lockar fram sidor hos mig som jag inte vill kännas vid som jag inte ens i min vildaste fantasi trodde mig ha men den noteringen försvann spårlöst tillsammans med bilderna jag sätter in i detta inlägg.

Alla som känner mig vet att jag värnar om god mentalitet, är även aktiv som både testledare och figurant och de som läst mina tidigare inlägg vet att jag som det också stått i Hundsport special ett flertal gånger att våra tester MH bland annat  Banorna , figuranterna och rådande omständigheter när testen utförs är så olika så man kan inte fästa all tilltro till detta. Vi har alldeles för många olika skolor när det gäller utbildning av folk som håller på .

 Det som är mest spännande av alltihop och en massa tyckanden är att det mesta går att hitta på SKKs sidor och när jag upptäcker att de tunnor som skramlar inte tävlar sina hundar i bruks utan bara ett tomt tyckande och jag upptäcker även att en del inte ens ramlar över målsnöret på appellen då förstår jag än mindre.

Vi har en ras som vi fått låna till eftervärlden och vi ska bibehålla, vi ska inte spela gud och förändra för ska vi det så bör vi nog se oss om rappsnabbt efter en annan ras som motsvarar våra förväntningar.

Jag har valt Hovawart och tänker behålla rasen till jag faller död ner eftersom den motsvarar mina förväntningar på en allroundhund som jag kan ha lika kul med på plan, i skogen och i draget och jag har inga intentioner att inte folk som läser rasstandarden ska känna igen sig i mina hovawart om man inte läser standarden som f-n läser bibeln.

Natti natti mina vänner hoppas ni får sova tryggt och lugnt och inte ridas av nattmaror som några få borde göra

Jag lär ju anmäla mig till någon tävling så jag får slå hål på starten, jag var med som åhörare en dag på min goda vän Lottas läger som hon anordnat med Frida och Jonas. Jag har tränat för Frida förut, det var hon som fick mig till start med Assi.

Vilket team, så ödmjuka och fina med hundar och folk. Det var meningen att jag skulle vara med men eftersom jag är ansvarig för utställningarna i Distriktet så kändes det bra att vara i Malung på söndagen när de genomförde sin första officiella utställning. Malungs Brukshundklubb firar dessutom 50 år i år så det var roligt att få vara med. Det fanns inget att fundera över när det gällde arrangemanget, de har fixat allt till det bästa både utställare och de som jobbade i ringen var nöjda . Jag hade dessutom tagit med mig Kricko som registrerar alla våra utställningar så hon var gullig och fixade den biten. Det var guld värt. De fick inte så många anmälningar så Marita Östlund -Holmsten fick döma alla hundarna. Det var meningen att Jens Myrman skulle döma Hovawart så jag anmälde eftersom jag ändå skulle vara på plats och en relativt ny domare på rasen är spännande . Det är inte ofta det händer men en Hovawart blev BIS och inte vilken hovawart som helst utan vår älskade Dezz. Lite bilder från dagen. Tackar även Kricko som hjälpte mig att fota och det funkade ju bra. Träffade massor av härliga människor, ingen nämnd ingen glömd som förgyllde vår dag på Malung-Sälens Brukshundklubb. En helmysig dag.

Det tränas på klubben stup i ett och nu har det varit så varmt så om hundarna fixat det så har åtminstone jag inte orkat så länge. Lotta och jag fotade en dag, Dezz och Mulle var de som skulle fotas. Maria var med och hjälpte till också så vi tackar alla för en bra fotografering . Hästskjutsen kom förbi klubben så de måste förevigas.

Massor av foton från lördagen när jag fick tillfälle att vara med på Kullagullalägret så nu känner jag mig motiverad, jag har inte träffat Jonas i den här rollen förut men han var fenomenal och Frida hon vet jag är så makalöst inspirerande och möter varje ekipage där de är med samma entusiasm . Ja det gick så jag anmälde mig till Kullagullalägret 2015, då ska jag vara med från början till slut.

Det känns lite som en "husmorssemester" att få åka till Tervakoski och njuta av över 200 Hovawart som vi träffat i generationer. Jag förstår inte folk som kan motstå denna tilldragelse, det finns några med ett genuint intresse för vår älskade Hovawart som delar intresset att åka dit eller på någon annan rasspecial i något annat land. Tervakoski och Tyskland blir det i år för oss eventuellt Norge.

Kenneln kommer också att stoltsera med valpar i slutet av året och om allt går som planerat kommer en överraskning.

Dezz kommer att paras och jag kommer att behålla en valp hemma så vi får hålla tummarna.

Elda kommer att paras i vår på Chefka's Kennel

Vi ändrade vecka på vårt läger från 28 till 26 så i år blev det en liten skara som dök upp men vi hade kanontrevligt som vanligt. Till nästa års läger har vi satt ett tak på sexton ekipage så det blir först till kvarn....

Vädret var inte det allra bästa men så jag kunde inte fota som jag önskade. Tack Carina för du tog kameran och förevigade att vi inte bara tränar platsliggning som det lätt blir när jag själv fotar.

Lena Andersson var som vanligt vår instruktör och gjorde detta med bravur. Lite foton lyckades jag ta iallafall .

Det var roligt att för första gången kunna vara med och inte bara stå i köket som det brukar bli men det är också kul. Så till nästa år är vi väl förberedda på kökstjänst .

Sista dagen på lägret for vi upp till Café i Fårhus som ligger i Dala-Järna och tog lite Gofika

Vi stannade vi Fänforsen, fotade och tog en tur runt "Konst i byn"

Innan regnet kom så fick mina älsklingar bada, vi åker till Malingarna och det är tur att jag har goa vänner och kusiner som kan dra hem oss när batteriet dragit ur. Hundarna hade kul iallafall.

Fick för mig som vanligt att fota hundarna och det är inte lätt när de är fler än en.

Lite Tima foton

Idag har vi vilat oss i form, det kändes bra. Planen var att fara till Malung och titta på BPH  men  jag bara orkar inte en dag till i regnet och jag vill ha en positiv upplevelse så jag senarelägger mitt besök till den 21 juli när de har en kvällstest.

Blev ett lite surrigt inlägg men det är surrigt just nu, ha det gott mina goa läsare 

Men tyvärr så finns varken tid eller ork att just nu delge några tyckande och tänkanden eftersom jag är trött och dessutom har fräckheten att tillåta mig det. Det har varit en fantastisk rolig tid nu ett tag, det har varit lite medlut och jag har fått umgåtts med människor som ger mig energiboost. Visst fattas det mig några nära och kära men jag ser möjligheter iallafall.

Jag förstår att alla är spända på om jag hann fota något på utställningen och det gjorde jag men inte alls i den utsträckning jag önskade, det finns ju lite annat pyssel också. Men John & Jennie fotade nog alla hundarna och jag väntar på att få ta del av de fotona så vi kan sätta in dem på Mellansvenskas sida.

Jag är så stolt och glad över vårt Mellansvenska, det är verkligen ett fint förtroende att få vara ordförande i vårt LO. När jag känner glädje över något och det inte känns betungande utan lätt då är det häftigt.

Lite foton från veckan, hundarna har verkligen fått bada vilket de älskar . Alla utom Tima men hon kommer, när sommaren gått in i andra halvan så bör hon nog bada tror jag

Jag och Dezz hade kvalitetstid för att peppa oss till utställningen och för vi är värda det mellan varven, jag försöker ge mina hundar egentid så ofta jag har möjlighet. De ska få känna sig speciell för de är unika mina vackra pärlor.

Från vår rasspecial  med IHF status i Falun 2014 , Tack alla som hjälper till, utställare, alla som kommer och tittar alla som gör mödan värt och extra glädje blev det när Dezz blev andra BÄSTA tik och Elda fjärde BÄSTA tik. Vinnaren och tredje BÄSTA tik kom båda från Finland och var så fina. Ettan är dessutom världsvinnare så inte skäms vi för oss. Jag tycker det bara är extremt jobbigt att ställa ut, när jag hade min Akki var jag alltid självsäker och visste att det var en riktigt bra tik. Dezz och Elda är också riktigt bra, det vet jag men vågar inte riktigt tro ändå.

Det som tål att fundera på är att det fanns ingen svensk tik i BÄSTA tik även om det var hög klass på många. Vad kan vi lära oss av det? 

Jag började så stort att skriva namnen på korten men det blev alldeles för mycket just nu så jag slutade med detta . Det får bli som det blir . Domaren Marita Östlund-Holmsten gjorde ett fantastiskt jobb i ringen, gav öppen kritik och hade verkligen en grannlaga uppgift att döma våra älskade Hovawart. Våra ringsekreterare för dagen var toppen, allt flöt och vi fick mycket fin feedback. Även i den inofficella ringen gick det kanonbra men tyvärr så hann jag inte fota där.

Idag var jag tillbaka i verkligheten och då på Gagnef- Floda Brukshundklubb givetvis . nu är det f-n allvar . Passade på att fota några klubbkompisar

Natti natti , jag kommer igen med massor av tyck o tänk kanhända men ikväll blir det att krypa ner med de fyrfotade i snarklådan

Ha en skön midsommarvecka

Huvudvärk hela rykandes dagen, tänkte det skulle bli bättre om jag for iväg och badade med hundarna men icke den ger sig inte. Jag har gjort det jag kan, tagit piller, druckit massor av vatten, legat en stund. Då är det bara att acceptera när jag gjort det jag kunnat.

Jag ska däremot förebygga huvudvärk så jag inte får denna åkomma igen, jag ska se till att hålla mig borta från folk som av någon anledning dränerar mig på energi eftersom jag behöver inte ens dessa i mitt liv när jag har så många fina, goda, härliga vänner som jag trivs med och tycker så mycket om att vara tillsammans med . Vad ska jag då med folk till som får mig att ta fram det sämsta hos mig? Finns ingen anledning.

Det blir än klarare för mig detta med vikten av att trivas och att omge mig med folk som förstår sig på mig och som jag förstår mig på när det händer saker runt mig där jag blir påmind om att vi har fått en stund här på jorden och att då utsätta mig för otrivsel när jag inte behöver ,det är inte snällt mot mig själv och är jag inte snäll mot mig själv finns inte förmågan att vara snäll mot någon annan heller.

Igår hade vi en kanonhärlig dag uppe på Vidablick med en av de bästa vännerna Goaste Kerstin en av de som jag verkligen trivs med , vi fikade och jag fotade lite. Det är så tacksamt att fota däruppe och även om de fyrfotade motiven är helt underbara så blir det svårt att få till när de finaste varelserna är flera. Det är alltid någon som har annat pyssel än kameran att fundera på .

Blaisan har även i år den bästa platsen för att kolla hur många gofikagäster som ämnar testa en Våffla eller två.

Micke & Zickan i fikatagen, kanongod glass är också möjligt att beställa

Vi besökte ännu en god vän på vägen hem, vi hämtade kritiklappar hos Kricko. Micke passade på att rasa av sig där med Denice och Embla.

Viltstängslet har inte kommit än men det är på väg iallafall, det känns skönt. DÅ har jag en liten egen träningsplan hemma. Den blir inte stor men den räcker. För mig känns det bra med staket upp mot vägen där bilarna åker tokfort mellan varven och eftersom dagismorfar bor tvärsöver så blir det kalasbra med staket.

Fin utsikt ut mot älven är det iallafall från min lilla plan, borde kanske sätta upp någon lampa.

    Idag blev det bad för de alla men Zickan, Tima & Dess var på ett sånt humör så jag var tvungen att ha ett allvarligt snack med de tre busen. Jag fick lite foton på Bobban & Assi iallafall. Några på Dezz innan hon fick knalla in i bilen också.

         Dezzan

Imorgon är hundträning på agendan, vilket jag ser fram emot. I veckan är det lite pyssel för att iordningställa till utställningen den 15 juni. Jag ser verkligen fram emot att träffa goa vänner. Känns som huvudvärken släppt lite så även om timmen är lite sen och jag borde göra annat så får det bli duschen och en vända till klubben.

Fick lite angående regelrevidering till 2017 och jag tror det kan bli ett lyft för brukset och det gladde mig väldigt så det finns ljusglimtar i hundvärlden.

En till ljusglimt är den att en hundgrabb icke  Hovawart men av annan bruksras som i sitt förra hem var avlivningshotad på grund av att han ansågs osäker mot folk och ägaren som var en hundkunnig person kunde inte lita på honom. Uppfödaren hade möjlighet att ta hem honom och omplacera hunden. Han har bott i sitt nya hem i några månader nu och de hundägarna älskar honom. Han är som vilken annan hund som helst, inga problem, lös alltid på tomten. Ibland kanske vi kan ställa oss frågan, känner hundar på sig om man tycker om dem och litar på dem och agerar utifrån detta.  Eller är det så att vi har olika tolerans utifrån våra erfarenheter, kanske en kombination.

Det finns nog inte några lätta svar.

Mysig lördag på er mina goa vänner

Tima är en tjej som verkligen gillar att lära sig "konster", hon är pigg och med på noterna alltid. Jag är så glad att jag får ha henne hos oss.

Lite foton på vårt Charmtroll som är tagna idag .

Våren har övergått i sommar som inte är min favorittid precis men nu är den här så det är bara att gilla läget. Maj var fylld av aktiviteter och som det ser ut så ligger inte juni så långt efter.

Vi har haft utbildning för testledare till MH och MT. Gunilla blev färdig den 24 maj och den 31 maj fick hon ut i skarpt läge vilket hon klarade galant. Så nu har kenneln fått ännu en som har stor erfarenhet av våra tester. Gunilla har varit figurant i många år och lärt sig från grunden. Vi har båda gått den långa vägen inom mentalitet och vi är båda ute som figurant och testledare under många test per år så vi behåller inte bara aktorisationen utan är aktiva.

Den 31 maj hade vi 4 Hovawart som alla var balanserade hundar och som beskrivaren påtalade gång efter annan att de var sunda hundar med sunda reaktioner dessutom även om han inte känner rasen väl så tyckte han att de var vackra exemplar för sin ras

Lite bilder från dagen. Sinatra kom även han med sin matte och Lillmatte och hälsade på sin uppfödare från Norge.  Han har inte fått gjort sitt MH eftersom jag är ju engagerad varje gång känns det som så då går det inte. Får väl ordna det på något vis här framledes.

Jag vet inte hur många gånger jag poängterat detta med vikten av rasstandarden i min blogg, jag hoppas nu att Anne-Chaterine "Ankan`" Edoffs artikel i brukshunden nummer 3 ska kunna kanske förklara detta med vikten av brukbara, rastypiska hundar bättre än jag kunnat.

Jag blev hånfullt beskylld för att vara "känd" för att föda upp för utställning när jag påtalat vikten av en Hovawart som överensstämmer med rasstandarden i alla delar så jag välkomnar artikeln med öppna armar.

Mitt mål är hundar som ser ut som Hovawart som har en sund konstruktion som en Hovawart ska ha och som är trygga individer som är den allroundhund som beskrivs i rasstandarden.

Jag önskade att jag kunde återge hela artikeln men det vore ohållbart men jag återger detta " Nu finns det uppfödare som rättfärdigar sitt urval i avelsarbetet med att ge avkall på krav om exteriöra detaljer då de menar att mentaliteten är viktigare ur funktionssynpunkt eller tvärt om. Oavsett vilken väg man tar så är det inte korrekt att välja antingen eller. Rasstandarden beskriver både och eftersom det är helheten, alla delar tillsammans som bekräftar rasen."

Mycket i artikeln är väldigt klokt skrivet så läs den .

Lite bilder

Det är alltid så mycket jag vill skriva om allt , jag var figurant när Gunilla gjorde sin första tjänstgöring som testledare så det blev inga bilder men jag passade på att fota lite när Anna-Carin gjorde sin utbildning till testledare för MT

Det finns många kloka i hundvärlden som hållit på länge och som är ödmjuka som det är spännande att prata med och då känns det värt att hålla på,jag får hålla mig till detta faktum och ta russinen ur kakan.

Jag fångade även dessa på bild när de var hemma hos oss. Grattis till Fanta, Zorro och alla F-barn från familjen Aldeon.

Artikeln Peter Forsberg som också han betonar vikten av en trygg och balanserad hund i samma nummer, som också överensstämmer med vår rasstandard är väl värd att läsa.

"Hovawart är en erkänt mångsidig brukshund. Förutom att vara balanserad och välartad äger rasen skydds- och kamplust, självsäkerhet och hårdhet, balanserat temperament och ett mycket gott luktsinne. Det är en harmoniskt byggd brukshund, hängiven sin familj, vilket gör den till en framstående sällskaps-, vakt-, skydds-, räddnings- och spårhund.

Önskar er alla som gillar mig och som jag gillar en härlig, mysig tisdag...

Vi har haft städdag på klubben där ett antal slöt upp och gjorde ett kvällsverk. Bra blev det. Cirkus med barnbarnen var superkul, vilka härliga barnbarn jag är så stolt och glad över dessa små. De satt som tända ljus och njöt av de hisnande akrobaterna. Jag tycker det är skönt att det inte är så mycket djur med. Min andra tanke blir också så att dessa djur som är med på cirkus de blir beskådade varje föreställning av sådana som jag som inte drar mig för att anmäla om jag misstänker missförhållanden så det kanske är tryggare för många på cirkus än för djur som bor hos folk som inte tar hand om dem och som inte blir uppmärksammade på samma sätt.

Jag kände att det inte var läge att plocka fram kameran utan den fick ligga kvar i väskan.

v. 20 har varit en intensiv fyrfotavännersvecka. Vi hade "Towaläger" på klubben, Jeanette & Lena hade ordnat så vi andra fick bara njuta, jag älskar att ibland få vara deltagare. Det är stor skillnad för mig att vara bland folk jag känner, jag känner mig trygg på min hemmaklubb med de mina. Visst är det nyttigt att ibland få "tappa fotfästet" och se att man överlever.

Towa är så inspirerande och duktig, min upplevelse är att hon alltid har enkla lösningar på det mesta.

Det jag tycker är svårt är att komma vidare så jag inte fastnar men egentligen våra hundar är inte så strikta så det är ok att göra om och göra rätt.

Kanonglad över att jag kunde få semester så jag hade möjlighet att vara med. Givetvis så fotade jag en hel del, de foton jag är med på tog min gode vän KulaGullaLotta. Fotona är tagna under två dagar och det BÄSTA av alltihop var att min älskade Tima som var med den sista kvarten jag hade till förfogande inte alls visade det som en del "förståsigpåare"har antytt. Hon är en hund som gillar att ta kontakt med okända och att busa som attan. Gissa om jag blev berörd och när jag blir riktigt glad och förvånad då kommer tårarna. Min älskade Tima har växt till sig och börjat ta för sig en del ....

Jag och Lotta tränat på egen hand också givetvis, planen är ju tävling även om jag inte vågar ta orden i min mun

Vi har också varit en vända till Skärklacken o busat

I helgen så när de andra for på kongress så tillbringade jag och många fler helgen i Örebro på Brukshundklubben.

Det var Västra LO:t som anordnade MH. Vi har ju inte alltför många utbildade figuranter och testledare så för att vi ska fixa våra beskrivningar så lär vi hjälpas åt över "gränserna".

Vi alla gjorde ett kanonbra jobb tycker jag, allt från kök till de som fixade in resultaten. Det är ju alltid i köket det börjar med morgonfika sen är det full aktivitet på banan med paus för fika mellan varven, det är lunch och banan igen för att när sista hunden gått rapportera in resultat och alla som håller på är lika viktiga.

Vi som är aktiva på banan ska lotsa hund och förare på så bra sätt så att hunden får så bra förutsättningar att komma runt banan på ett så rättvist sätt som möjligt. Vi ska arbeta så gott vi kan enligt regelverket och jag tycker att vi gör det med bravur. Det som var extra roligt att få beröm för mitt sätt att hantera hundarna av en uppfödare av samma ras som jag själv föder upp i så liten skala. Jag blev riktigt glad över detta och det var roligt att densamma tog sig tid att vara kvar och titta på de hundarna som inte hörde till hennes kennel.

I rollen som testledare känner jag mig trygg, jag vet vad jag ska göra, jag kan regelverket. Vart jag än befinner mig när jag är testledare känner jag mig snabbt som att detta är min hemmaarena. Det beror nog främst på att jag är ute ofta håller mig med vad som händer även om jag inte köper allt, jag köper egentligen inte mycket osett nästan ingenting faktiskt.

Lite bilder blev det även om inte många eftersom det funkar inte att fota samtidigt som man agerar så av förståerliga skäl men några kan jag bjuda på. Jag glömde , gud förbjude kameran på lördagen så det är från söndagen och börjar vid Malingarna

Om "bättre gripande" är min TRO & TÄNK  sådant att dels kan man lära hunden att gripa "bättre", det man belönar får man mer utav i regel.

Jag hörde ungefär -Hunden kampar ju utav bara den , vad beror det på att själva gripandet blir lite "lamt".

Jag tror att man har uppmuntrar kampen men inte själva gripandet. Jag inbillar mig och har testat det på Bobban, Ligg i koncentration - grip. han tvekar inte MEN det var inte så från början men han växer med uppgiften. detta är min tro och inte allena rådande.

Jag inbillar mig även att det är lättare med en trygg hund som har modet att ta för sig. Att förbättra bettet är för mig ingen isolerad företeelse som man kan fixa till utan det handlar om "den rätta känslan" i hunden" Modet att vara trygg.

När jag kom hem så kollade jag facebook lite och fick inspiration av massor av fina bilder som låg ute på himmelen så då blev det att dra fram kameran och ut i trädgården. Resultaten blev dessa

Tack goa läsare och tack mina goa vänner som finns där , fanns inte de bästa tvåfotingarna och fyrfotingarna så vore det inte lika tokmysigt .. Hör gärna av er om jag har varit oklar för det är min akilles att inte vara tydlig ibland utan jag tror att folk vet vad jag tänker